“Kranar väcker känslor”, sade Inspectas seminariemoderator Jimmy Nilsson, när han öppnade årets Krandagar, som flyttat från Växjö till en klassisk varvsmiljö i Eriksberg vid Göta älvs kajer. De gamla hallarna, som byggts upp till ett modernt konferenscentrum, har högt i tak och ståtar fortfarande med traverser och rejäla stålbalkar. Miljön är perfekt för att diskutera lyftteknik och tankarna kan flyga fritt, från kollektivtrafik med linbanor till grundliga haveriutredningar. Seminariebesökarna kunde också se inspektörer hänga i rep och drönare som nådde varje tillgänglig vrå i höjdled.
Björn Lindberg poängterar till slut att det kräver aktivitet av pannägarna för att ta del av de nya föreskrifterna, som tros antas av Arbetsmiljöverket under senvåren 2017 och träda i kraft i mitten av hösten. Ett förslag är att kontakta kontrollorganen för att ordna en träff eller utbildning.
Vi har alla sett dem, övergivna spinnerier, gjuterier, tegelbruk och andra industribyggnader, som med sina tegelmurar vittnar om en svunnen industriell epok. I många fall har de fått ett nytt liv som kulturcentrum eller som ett prisvärt alternativ för nystartade företag inom den digitala sfären. Men, vad gör man med ett nedstängt kärnkraftverk? Byggnadens volym och innehållets strålningsrisker innebär stora utmaningar i form av logistik och organisation, men, en kontrollerad avveckling öppnar också spännande affärsmöjligheter för dem som har kunskap och resurser att ta hand om projekten.
Den stora energiuppgörelsen sommaren 2016 gav den svenska kärnteknikindustrin en positiv impuls. Tidshorisonten för de reaktorer som drivs vidare försköts decennier in i framtiden, samtidigt som uppgradering, avveckling och drift kommer att på sikt stabilisera sysselsättningen i branschen. Samtidigt pågår vidare forskning i utlandet kring reaktorteknikens Generation IV, som potentiellt skulle kunna bli ett mycket seriöst alternativ i kampen mot koldioxidutsläpp och försurning. Inspectas seminarium Kärnteknik 2016 belyste både avveckling och utveckling.
